Jag avbröt Haglöfs vintervila och snörade på mig de skor som under de där magiska dagarna i somras tog mig tio mil genom fjäll och över rötter. Kanske var det mina tappade tånaglar som fortfarande inte riktigt vuxit ut, kanske den halvårsgamla huden på hälarna.. men efter tio minuter längs Bullerbyns snövita vägar stod det utom all rimligt tvivel att enbart en dåres envishet gjorde det möjligt att gå längre än någon kilometer med dessa på tok för små skor...  Så nu är spargrisen tömd och på bordet står skornas egna Rolls Royce och väntar på att gås in...

.. och när det svider i plånboken och kassakvittot på strumpor och skor får det att yrsla, ja då tittar jag på bilderna av mina fötter från den där dagen jag kom ner från fjället..