Vi var snudd på sextusen kvinnor som sprang runt Växjösjön där där kylslagna onsdagskvällen. Fem kilometer och årets första lopp, vilken gick över förväntan trots allt. Bara tolv sekunder efter fjolårets bästa tid får den måttligt tränande vara nöjd med trots allt och med bara två veckor kvar till nästa femkilometare kan jag lägga in en högre växel och med all sannolikhet slå personbästa med minst en minut.

Trodde jag ja...

Leo har ingen kroppsuppfattning. Leo väger nog sextio kilo. Det gör ont att, i träskor, vrida foten 45 grader och sedan ramla rakt på den efter att Leo sprungit rakt på en bakifrån. Den är inte svullen, inte blå och den går alldels utmärkt att stöjda sig på. Däremot gör det galet ont att ta på sig strumpor eller att vända sig i sömnen och benet är lika kallt som på ett lik som legat i kylen en vecka.

Nu tar vi helg gott folk..