Vakande septembersöndag

Medan flaggorna hissats över Sverige har vi sagt hur vi vill ha vår framtid och det är nästan så man inte vågar andas. För fyra år sedan hade jag just kommit hem från Gotland och bästa barndomsvännen hade precis fött en dotter. Vilda var sju månader och jag bodde i ett gult rum på Södermalm.

Det känns som en evighet sedan. Kanske för att jag då bodde i ett helt annat land.



Uppdatering 22:48
.. och när man inte tror att det kan bli värre så ber vi om att få in lite nazister i vår riksdag. Illamåendet blev plötsligt fysiskt.

Kommentarer
Postat av: K

Det känns verkligen obehagligt i magtrakten när man lyssnar på kommentarerna från SD Hur kunde det bli så här...?

2010-09-20 @ 00:27:26
Postat av: Ellinor

K Ökade klassklyftor, hårdare klimat, utslagning och elitism.. kanske var det oundvikligt? Kanske måste vi ner till botten innan vi kan vända igen..?

2010-09-20 @ 11:59:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback