Ett nu

Livets vackraste vår har så tagit oss in i den 36:e sommaren. Min by är inbäddad i grönska och i diken mognar smultron. På köksväggen berättar almanackans gångna dagar om en kommande semester som trots sin närhet tycks allt för långt bort. Idag är det torsdag och min kropp vill vila från ett huvud som gått på högvarv och utkompad äter jag min lunch på en filt i min trädgård. Där somnar jag sedan, allt medan solen ger prickig hud och cellerna fylls av pollen.

När jag väcks av en undrande hund har solen gått i moln och vindarna fyllts av folktoner. Där, på andra sidan ängen har de samlats; dragspelarna och under några välsignade timmar låter de en hel byggd få försvinna bort i tid och rymd.

Så skymmer det och bakom kastanjen blir himlen röd. Ute på ladugårdsplanen försöker rovfågelungen lära sig att flyga, i hagen kommer fåren springande när vi går ut för att säga godnatt. Nu sover fyrben på ett golv som för längesedan hade behövt en del såpa, snart sover människa på en matta av spikar.

Imorgon kompar jag ut igen...

Snabbreflektioner vid ett nattpass på flyktingboendet!

Betraktar, beundrar och berörs

Min vän du skriver med en sådan inlevelse att herrn här sitter med gåshud och mersmak. Måhända att en del av gåshuds effekten beror på att fönstergaveln står på glänt och att Ölandsvinden letar sig in smeker om och hälsar på en trött gammal man. Tack för att dina rader förgyllde mitt nattpass, varma kramar Robert...

...du ska inte hålla dig borta från det skrivna ordet, appropå din fb status... det skrivna ordet är ditt! Kramar <3

...och så väl de orden smakar, doftar och smeker den ljuvliga tid vi lever i och är satta att förvalta. Poetiskt skildrad landsbygdsromantik. Skriv, för allt i världen, skriv! Den gåvan är din.

Kära vänner där i norr och öst. Tack för rader som betyder mycket för en som var rädd att ha förlorat sina ord.. Kramar ggr 3