Idag drack vi morgonkaffet tillsammans, den gamla eken och jag. Plötsligt är tystnad bruten av kvittrande liv och jag inser att det gått ytterligare ett år utan att jag lärt mig skilja mellan de flygandes sånger. Måste ta tag i det där snart.

Livet går annars på tomgång i en vinter längre än jag någonsin kan minnas. Vardag i varje andetag. Bland skolböckerna på köksbordet en kalender där dagarna räknas ner till en vår i en huvudstad. Måste få mer puls i det här ådersystemet snart, livsandarna skriker efter storstadsenergi så till den grad att jag fastnar framför sexmiljonerslägenheter på Bellmansgatan. Dyrt.

Imorgon spinner jag mig igenom ett Vasalopp, det är ett annat sätt att få puls på.