Lite lördagssexism
Skolavslutningskväll 2010. Två brandmän står tillsammans med fritidsgårdens personal och grillar korv i den park där alla samlas. Resterande i styrkan rör sig i parken, pratar med ungdomarna, kollar av undanskymda platser. En flicka mår riktigt dåligt och får professionell hjälp av den sjukvårdskunnige brandsoldaten. Vuxna förebilder upphöjt till hundra som med sitt sociala engagemang gör mer nytta än de kan ana.
I de lokala butikerna finns 2011 års eldigaste almanacka att köpa. 20 procent av intäkterna går till lekterapiavdelningen på sjukhuset och även om man påstår att almanackan i själva verket görs i en akt av egotrippad fåfänga så lyser det mellanmänskliga igenom. Det här är en kår som bjuder på sig, som tar ett utvidgat samhälleligt ansvar och som gärna vill få våra smilband att lyftas en aning. All heder Nybro räddningstjänst.. all heder.
.. och eftersom också du givetvis vill ha dessa vardagshjältar på din vägg under hela 2011, så kan du skynda dig att beställa en direkt från kåren. Du sätter in 130 kronor (inklusive porto och emballage) per kalender på deras bankgironummer 666-1094, klickar på meddelanderutan och skriver ditt namn, och adress så kommer snart en hel räddningstjänst till en brevlåda nära dig.
Morgonfrost
November. Blir det någonsin mörkare än nu?
Alvarlig lördag
Ovan där
Den kaptenen tyckte jag om.
Söndagstillvaro
Jag måste göra läxa. Igen. Orden försvinner raskt åt olika håll, likt barn som leker kurragömma. Jag är kass på att skriva sådant jag måste, jag är för mycket i frihet för att dikteras för. Känns inte helt lätt att vara student med de egenskaperna.
Klockan sex ser jag reprisen av Bonde söker fru och dricker te.
Söndag igen.
Nu är varje slag av mitt hjärta som ett eko av allt jag mist
Efter att ha blivit tacklad av 70 kilo albinoboxer har jag fortfarande galet ont i ryggen och morgondagens rockjympa känns ohyggligt avlägsen. Faktum är att jag inte ens kan resa mig utan att kvida och morgontimmarna fick därmed tillbringas med nyhetsmorgon i ryggläge. Antar att jag således har ett gäng muskelskador att tacka för årets musikaliska högtidsstund...
På onsdags släpps deras "Kärlekens väg".. den köper vi.
Oktoberskrud
Tävlar gör du HÄR
Oktober kan ge fantastiska möjligheter till foto. Som den där isblå morgonen vid Lule älv tillsammans med morbror, på ett brinnande fjäll där över min barndoms fotspår eller i slutet av en allé på väg mot ingenstans.
Kvällsträd
Så faller åter löv från gren
Tre minusnätter har gjort att det nu regnar löv framför mina fötter. Innan vi vet ordet av befinner vi oss en en tid av mörka eftermiddagar och nakna träd och jag är nog inte riktigt redo. Fast det är jag å andra sidan aldrig.
Ute i skogarna flyr älgar för sina liv i en tid då svamparna är som plockbarast. Hemma på gården har fåren nu så mycket ull att de ser ut som bollar på ben och i ladugården står snart det slakteri som de ska dö i färdigt. Närproducerat och vardagsbrutalt , precis som när jag växte där bland nyslaktade renar.
Leos tunga är läkt från den ofrivilliga piercingen uppätningen av rå fisk på spö orsakade. I skogsbrynet har den lilla människan fått sin första tand.
Livet på landet fortsätter. Allt är som vanligt, allt lika ovanligt.
Vädertankar
När det var som kallast i fjol fick jag ställa klockan att ringa mitt i natten då eld krävdes för att hålla plusgraderna vid liv. Hur ska det bli nu då.. tänker jag och sneglar bort mot kökets dansande lågor. Fast det blir nog bra, hur det än blir. Dessutom har jag hört att man förbränner mer om man fryser och då finns det ju en liten, liten möjlighet att jag kommer att vara smal till våren ändå.
Fast raggsockar vore skönt. Utifallatt.
Tacksägelse
Vad fyller just dig med tacksamhet, undrade min gode vän i sin predikan idag, och just i denna stund blir tacksamheten illustrerad av en himmel fylld med hemligheter.
.. och jag stannar i tanken på tacksamhet och ödmjukheten väller in i mitt ådersystem. Så mycket jag har att vara tacksam över. Så stort det är att faktiskt få förvalta ett liv. Mitt liv.
Så ikväll, denna smått overkligt vackra söndag, skickar jag tacksamhet och kärlek till både stort och smått. Tacksamhet för att det i mitt liv finns de vackraste människor, för att jag får bo i en by jag kallar hem, för att jag kan äta mig mätt varje dag och för att jag kan gå ut utan att vara rädd. Tacksam för att jag allt som oftast får vara frisk, för alla sinnen som gör upplevelser rikare, för livslågan, för ett liv fyllt av oändliga möjligheter.
Vad är du tacksam över?
Trattisskogen
För första gången i livet har jag hittat levande trattkantareller. Alltså direkt på plats i skogen, i verkligheten, inte intill champinjonerna i grönsakshyllans svampavdelning. Magiskt!
Fast hade jag inte haft ett svampproffs med mig hade jag förmodligen inte sett en enda och den största insikten som följde med mig från skogen är att jag har större fallenhet för att plocka äpplen än svamp.
Verkligheten anfaller
Den fjärde oktober är toksnart. Typ på måndag.
Således ska jag nu hinna läsa tre böcker för att därefter kunna diskutera och problematisera dess genre och epok. Senast klockan ett på måndag ska jag på något briljant sätt ställa uråldriga texter i relation till vår tid och säga något klokt om hur det lyriska, episka och dramatiska vilar mot varandra.
Jag jobbar i helgen. Hela helgen. Känns som en dum sak att göra just nu.
Men först ska jag svära.
Fårö
Visby
Gotland
Fem dagar sprängfylda av gott liv och ett hjärta överhettat av kärlek. Kan man ingå äktenskap med en ö? Kan man skapa ett förbund med en plats?
Vädergudarna såg till att vi dränktes i sol och kunde tillbringa timmar på myllrande uteserveringar eller längs tysta stränder. Årligt bockfotografi, en stund på en mur, lamm och vin, intervju i GT. Värmen lockade med saffransglass och östersjöbad och allt var nästan overkligt.
.. och precis som i fjol så tog sommaren slut i samma stund som jag lämnade ön.
Jag tar färjan i natt
Foto taget av käraste kusinen Anneli
...och dimman lägger sig över landet
Men morgonen var lika vacker som alltid och kossorna lyckligt ovetande om det mörker som tagit sig in i den svenska själen.
Vakande septembersöndag
Det känns som en evighet sedan. Kanske för att jag då bodde i ett helt annat land.
Uppdatering 22:48
.. och när man inte tror att det kan bli värre så ber vi om att få in lite nazister i vår riksdag. Illamåendet blev plötsligt fysiskt.