Nu ska hela rasket rivas
För tio år sedan var jag med att starta upp en verksamhet i detta märkliga hus med helt egen själ, imorgon finns det förmodligen inte kvar.
Ja men självklart...
Ingen sol och ingen resa
Nej, det blev ingen resereporter av mig och istället funderar jag på att köpa mig ett varmare täcke så jag åtminstone slipper frysa om nätterna. Resebloggare blev istället Teresa, en ung ensamstående tvåbarnsmamma, som tar fantastiska bilder och har en trevlig blogg. Kan således inte göra annat än att lyfta på hatten och gratulera ! [.. sen går jag bakom en sten och morrar en stund]
Nu jobb resten av dagen... hejdå drömmar och hallå vardagsverklighet
Raggarhelg
Detta för oss osökt in till ett telefonsamtal som jag hade med den kära kyrkoherden i förra veckan då han lite roat berättade att kyrkan nu får skriva om sin handlings-/verksamhetsplan (?) pga mig...!? Under punkten "så här ska kyrkan jobba med minoritetsgrupper" konstaterades nämligen att "det finns inga samer i Nybro", varpå den gode kyrkoherden försynt räcker upp handen och säger;
-Jo.. det finns en.
.. och så lite raggarnostalgi i musikform (och helt plötsligt var man tillbaks på den där Camarons cabbställning trots allt)
Tolvhundra drömmar
Ettusentvåhundra bloggande människor håller sina tummar denna vecka. Sina frusna tummar, kanske ska tilläggas, för helt plötsligt är tillvaron vit och förvånade påskliljor höjer sig över kamuflerade vitsippor. Lite snopet, trots att det är egentligen är ganska typsikt för luriga april.
Vi är på väg in i vår vackraste tid då lammungar och blommande körsbärsträd tinar frusna vinterhjärtan, mot en evig sommar fylld av mulliga björnbär och sommarpratare i P1 och ändå...
Den där längtan till en sol som överfaller med D-vitaminer, till främmande ljud och spännande dofter. Nyfikenheten att för en stund få ta del av en annan kultur, suget efter den där priviliegade stunden då man förstår att en tillvaro aldrig är bättre än just här och nu...
Nu i veckan ska Solresor välja sin resebloggare. Gissa vems tumme som snart är blå..
Blått en söndag
För övrigt.
Så har Nunnedalen lagt ut sin allra blåaste matta, Paradisverkstaden har lagt blommande ägg i ett bo och fåglarna här i kastanjen sjunger mig lycklig om mornarna. Livet är onekligen en blandning av sött och salt.. som en lång man i blå kavaj skulle ha sagt.
Ännu en dammsugarhund
Konstigt
Tills nu.
Jag har inte ens sett den i verkligheten och konstnärinnan hävdar att den inte ens är färdig. Någon konstkurator hade kallat den bisarr och egentligen hör den ju ihop med en annan piprökande tavla.
Fast jag tycker den är fulländad. Precis som den är.
Påskö
.. och så några ord om filmen Soraya M
för den filmen var som en hård spark i solarplexus och luften är fortfarande tungandad. Det var en vidrig och viktig film. En film som innehöll de mest plågsamma scener jag sett sedan Lilja 4-ever och när det känns som om man inte orkar se en enda minut längre så påminner man sig själv om att filmen är baserad på en verklig händelse och då blir smärtan av intrycken fysisk.
Jag kommer att behöva läsa på mer om sharialagarna, om islamsk religion kontra patriarkalisk kultur och om härskarstrukturer. Jag behöver samla intrycken och se bortom de direkta och därmed primitiva känslorna av avsky som välvde över mig och jag behöver försöka sortera. Inte minst behöver jag börja fundera över vad jag, som enskild människa, kan bidra med för att få stopp på alla de former av förtryck som drabbar människor, såväl män som kvinnor.
Fundera du också.
Afton nu och då
Två påskhundar i ett hav av såpbubblor, den ena jagar den andra förstår ingenting. Jag plocklar videkissar som ska blandas i vårbuketter. Citronfjärilar, ovanligt stora snödroppar och termometern visar att det snart är nio grader där ute. Om en stund fyller jag bilen med hund och packning och kör över den där långa bron till en ö med alvar. Har med mig vandringskängor till alvaret, löparskor till stigen vid havet och finskorna till kvällen då det blir middag med vin och vänner. En påskafton i vuxentappning.
Påskafton 1992
I karavan mellan Halmstad och Jönköping. Bilmässa på Elmia och snudd på nationaldag för raggarfolket. Trasig jeansjacka och sprit i colan. V8:or och gemenskap och livet var alltid en fest. På vinden där ovanför pannrummet finns minnena kvar i en kartong. Boots och skinnväst, den trasiga jackan med klubbmärket på ryggen. En tid att minnas med euforisk tacksamhet.
och idag spelar vi den här.. om och om igen
Blås vind blås, blås in i äventyr och blås in luft...
Dagens mest innerliga gratulationer
Går till Emelie och Hannah som idag lovar varandra evig kärlek på ett slott någonstans i Sverige. Omnia vincit amor!
Utsträckt fredag
Ikväll ska jag prova se en hel film där uppe i den stora soffan. Förmodligen blir det den här..
Rosa torsdag
Glad påsk människorna.