Nu ska hela rasket rivas

Det var inte helt utan vemod som jag såg grävmaskinen sätta skopan i väggen på min gamla arbetsplats, i det där huset jag har de mest blandade känskor inför. Innanför de (redan då) fallfärdiga väggarna har det samtalats i alla de olika ljudnivåer, gråt och skratt har ekat mellan väggar och många är de stunder där allvar och lek delat samma minut. I det lilla köket har det bakats oräknerliga antal kanelbullar och diskats tiotusentals kaffekoppar och i källaren har råttor stora som katter skrämt slag på både ungar och kollegor.

För tio år sedan var jag med att starta upp en verksamhet i detta märkliga hus med helt egen själ, imorgon finns det förmodligen inte kvar.







Ja men självklart...

Ingen sol och ingen resa

Nej, det blev ingen resereporter av mig och istället funderar jag på att köpa mig ett varmare täcke så jag åtminstone slipper frysa om nätterna. Resebloggare blev istället Teresa, en ung ensamstående tvåbarnsmamma, som tar fantastiska bilder och har en trevlig blogg. Kan således inte göra annat än att lyfta på hatten och gratulera ! [.. sen går jag bakom en sten och morrar en stund]

Nu jobb resten av dagen... hejdå drömmar och hallå vardagsverklighet


Raggarhelg

Mulliga 50-talare, kattögda skönheter, mullriga v8:or.. alla fyllde de stadens gator under helgen då den årliga curisingen ägde rum. I ett smärre överfall av nostalgi var jag nästan på väg att hoppa ur den där fältaruniformen, in i en jeansjacka och upp på en cabställning, men jag kompromissade och nöjde mig med att måla läpparna 50-tals röda och ägnade istället kvällen till att hjälpa ungdomar att lösa konflikter, få berätta om sina bekymmer eller bara dela glädje tillsammans. Gott nog.. absolut.



Måndag och skolfrökendag. Denna måndag socialtjänstlagens dag där jag dock aldrig hann med att berätta att kommunen, enligt SoL 5 kap 6§, ska verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i finska, meänkieli eller samiska där detta behövs i omvårdnaden om äldre människor.

Detta för oss osökt in till ett telefonsamtal som jag hade med den kära kyrkoherden i förra veckan då han lite roat berättade att kyrkan nu får skriva om sin handlings-/verksamhetsplan (?) pga mig...!? Under punkten "så här ska kyrkan jobba med minoritetsgrupper" konstaterades nämligen att "det finns inga samer i Nybro", varpå den gode kyrkoherden försynt räcker upp handen och säger;

-Jo.. det finns en.




.. och så lite raggarnostalgi i musikform (och helt plötsligt var man tillbaks på den där Camarons cabbställning trots allt)

Tolvhundra drömmar

Ettusentvåhundra bloggande människor håller sina tummar denna vecka. Sina frusna tummar, kanske ska tilläggas, för helt plötsligt är tillvaron vit och förvånade påskliljor höjer sig över kamuflerade vitsippor. Lite snopet, trots att det är egentligen är ganska typsikt för luriga april.

Vi är på väg in i vår vackraste tid då lammungar och blommande körsbärsträd tinar frusna vinterhjärtan, mot en evig sommar fylld av mulliga björnbär och sommarpratare i P1 och ändå...

Den där längtan till en sol som överfaller med D-vitaminer, till främmande ljud och spännande dofter. Nyfikenheten att för en stund få ta del av en annan kultur, suget efter den där priviliegade stunden då man förstår att en tillvaro aldrig är bättre än just här och nu...

Nu i veckan ska Solresor välja sin
resebloggare. Gissa vems tumme som snart är blå..




Blått en söndag

Söndag som vanligt. Tycker dom kommer allt oftare nu för tiden. Solen har just gått ner för den här dagen och jag repeterar socialtjänstlagen, dricker kaffe och äter choklad med smak av chili. Morgonens joggingtur gav brännsår under foten och ömmande muskler har fått det här huset att fullkomligt stinka linnement. Börjar starkt överväga att byta träningsprogram till ett mindre plågsamt sådant. Typ.. "Tjejmilen- så överlever du", istället för "Tjejmilen på 60 min"...

För övrigt.

Så har Nunnedalen lagt ut sin allra blåaste matta, Paradisverkstaden har lagt blommande ägg i ett bo och fåglarna här i kastanjen sjunger mig lycklig om mornarna. Livet är onekligen en blandning av sött och salt.. som en lång man i blå kavaj skulle ha sagt.






Ännu en dammsugarhund

En sån här vill vi ha.. Vilda och jag. Synd att den inte följde med en när jag köpte ny dammsugare..


Konstigt

I många år drömde jag om att ha en Lundell på väggen. Kanske en av Shakespeares sonetter.. helst grafikbladet "En fri man i stan" från Sånger-mappen. Jag har gått på utställningar och suktat, jag har klickat mig fram och åter till hans gallerist hemsida och jag har skrivit ut små miniatyrer av hans bilder och satt ihop till ett eget collage. Ett begär som dock uteslutande varit Lundellskt... trots allt. För Ulf är inte speciellt bra på att måla.. inte med färg och pensel i vart fall och målad konst har egentligen aldrig intresserat mig, aldrig lyckats fånga något...

Tills nu.

Jag har inte ens sett den i verkligheten och konstnärinnan hävdar att den inte ens är färdig. Någon konstkurator hade kallat den bisarr och egentligen hör den ju ihop med en annan piprökande tavla.

Fast jag tycker den är fulländad. Precis som den är.



Min talangfulla vän och hennes klasskamrater har tagit sin avgångsutställning, Samling, till fastlandet och går just nu att se hos Designearkivet. I maj visas del två, Kabinett, på Kalmar konstmuseum. Skynda er hit eller dit.. nu eller sen. Men inte senare än den 6 juni.

Påskö









.. och så några ord om filmen
Soraya M
för den filmen var som en hård spark i solarplexus och luften är fortfarande tungandad. Det var en vidrig och viktig film. En film som innehöll de mest plågsamma scener jag sett sedan Lilja 4-ever och när det känns som om man inte orkar se en enda minut längre så påminner man sig själv om att filmen är baserad på en verklig händelse och då blir smärtan av intrycken fysisk.

Jag kommer att behöva läsa på mer om sharialagarna, om islamsk religion kontra patriarkalisk kultur och om härskarstrukturer. Jag behöver samla intrycken och se bortom de direkta och därmed primitiva känslorna av avsky som välvde över mig och jag behöver försöka sortera. Inte minst behöver jag börja fundera över vad jag, som enskild människa, kan bidra med för att få stopp på alla de former av förtryck som drabbar människor, såväl män som kvinnor.

Fundera du också.

Afton nu och då

Påskafton 2010
Två påskhundar i ett hav av såpbubblor, den ena jagar den andra förstår ingenting. Jag plocklar videkissar som ska blandas i vårbuketter. Citronfjärilar, ovanligt stora snödroppar och termometern visar att det snart är nio grader där ute. Om en stund fyller jag bilen med hund och packning och kör över den där långa bron till en ö med alvar. Har med mig vandringskängor till alvaret, löparskor till stigen vid havet och finskorna till kvällen då det blir middag med vin och vänner. En påskafton i vuxentappning.


Påskafton 1992
I karavan mellan Halmstad och Jönköping. Bilmässa på Elmia och snudd på nationaldag för raggarfolket. Trasig jeansjacka och sprit i colan. V8:or och gemenskap och livet var alltid en fest. På vinden där ovanför pannrummet finns minnena kvar i en kartong. Boots och skinnväst, den trasiga jackan med klubbmärket på ryggen. En tid att minnas med euforisk tacksamhet.




och idag spelar vi den här.. om och om igen



Blås vind blås, blås in i äventyr och blås in luft...



Dagens mest innerliga gratulationer

Går till Emelie och Hannah som idag lovar varandra evig kärlek på ett slott någonstans i Sverige. Omnia vincit amor!


Utsträckt fredag

Fast jag vet inte om den här fredagen egentligen är så mycket längre än någon annan...




Ikväll ska jag prova se en hel film där uppe i den stora soffan. Förmodligen blir det den här..


Rosa torsdag

Medan mina medsystrar vaxade sina kvastar lånade jag vingar av stål för en stund bland molnen. Lediga dagar kan tillbringas på många sätt.. det här är ett av dem.





Glad påsk människorna.