Jag har choklad i varenda cell och det gör mig spyfärdig. Sedan jag kom hem från mitt arbete har jag stått bland sirap och 70% choklad, blandat oanständigt mycket socker med kakao och toppat med malen mandel och vispgrädde. Imorgon är det min tur att bjuda på fredagsfika och jag ska således överdosera mina kollegor med chokladbaserade endorfiner så vi alla går ut och är glada djävlar i vårt vintergråa land.

Satt nere på cafét vid havet och åt raggmunkar idag. Medan jag väntade på moderns sällskap kunde jag inte motstå frestelsen att lyssna till de tre herrarnas samtal vid bordet intill...
- Om det är någon som blivit knepig så är det Oskar Nilsson, sa den ene med eftertryck och fortsatte,
- tidigare har han alltid hälsat och nu tittar han knappt upp från marken och han hälsar aldrig någonsin längre. Ja han har verkligen blivit knepig den där Nilsson.
Männen begrundar detta en stund tills en bryter tystnaden och säger
-men är inte han nästan blind nu? Vad jag hört så ser han knappt någonting längre.. problem med synen och så.
Nu tystnar männen igen för en stund och man nr 1 funderar så det knakar
-ja, jo så kan det ju vara förstås... men knepig har han allt blivit

Man skulle ha bandspelare med sig ute ibland... eller åtminstone massa anteckningsblock till alla pärlor till tankar som vibrerar ute i världsaltet.

Guldbruna ögon
När jag var liten och lyssnade på Vikingarna (!) så var jag övertygad om att deras "Leende guldbruna ögon" var en sång till mig. Nu i vuxen ålder skulle jag väl hellre önska att Thåströms text varit den som skrivits till mina bruna ögons lov...

Den här helgen har förmodligen varit den märkligaste. I fredags var jag så nikotinabstinent att jag höll på att bli sinnessjuk. Jag pendlade mellan skrattattacker till att i nästa sekund gråta så tårarna sprutade. Jag kan säga att den dagen berättar precis varför jag för all framtid ska sky nikotinet som pesten. Resterande tid av den här helgen har jag varit manisk light. Hela gårdagen tillbringade jag med penseln i handen då jag målande om taket på övervåningen, medan färgen torkade inför rond två så smorde jag in mina soffor med fett och sorterade CD-skivor. Idag hade jag tömt ut askan och putsat glasrutorna i kaminen innan klockan ens passerat 06.00 och på pumpen i onsdags hade jag dubbelt så mycket vikter än vanligt och pratade oavbrutet under hela passet...
Nåväl, inget gott som inte har något ont med sig.. eller hur det nu var.

Idag tog jag med mig mamman på julmarknad i Johansfors och Kosta. Det blev en del handlat så som lerpepparkakor till adventsstaken (!) och en grå chenillepläd, men mest glädje gav det vackra att se på. Har lite svårt att förstå att vi redan går mot jul och när de välkända julskivorna börjar spelas på varuhusen så känns det rätt knepigt. Kanske blir det skillnad nästa helg då stjärnor och stakar ska lysa upp tillvaron även i detta hem.

Det är min själ en smått mysko känsla att se sin belåtna nuna lite här och där på nätet... nu är förvisso kortet litet men det är inte utan att en nätt rodnad (och en klädsam förtjusning) uppkommer när jag klickar in mig på AB och ser mig själv på förstasidans topp. Eftersom kortet är ytte-pyttelitet måste jag ju givetvis berätta för alla att det är jag.. annars är det ju meningslöst ;)