Jag har vattnat katt i helgen och samtidigt haft ynnesten att låta fingrarna dansa över andra sorters tangenter. Ringrostigt, väldigt snubblandes men ljuvligt likväl. Jag började spela piano i ett rött tegelhus i Luleå. Jag kommer ihåg att det var kallt och att jag hade lovikavantar där jag gick efter storgatan. Åren gick, pianolärarna likväl. Fick ibland skäll för att naglarna var för långa, fick ofta skäll för att jag inte hade övat. Men jag älskade det och jag spelade Chess och Cavatina och i en bandspelare på Skidvägen spelade morfar in sitt barnbarn på ett gult kassettband.

Förutom ett årslångt lån av svart-vita tangenter är det snart tjugo år sedan jag hade obegränsad möjlighet att slå ner andra tangenter än de jag nu skriver på. Tjugo år är en lång tid...

Ett sms aviseras och jag släpper ena handen från ratten och blicken vandrar från vägen framför till mobilen i min hand. Meddelandet inleds "Jävlar om du läser detta" och avslutas med "..och än mer jävlar om du svarar", och kommer från mamman som vet att jag just då rullar ute på vägarna någonstans mellan Stockholm och Kalmar. Det börjar bli några år sedan nu men fortfarande får jag bannor när jag fipplar med mobilen under bilkörning, förmodligen välförtjänta sådana..

.. vilket skulle visa sig härom natten.

Klockan närmar sig halv två och jag ska just rulla in i Växjö. Jag har kört ganska fort, fortare än vanligt i vart fall, och bara mött en handfull av andra bilar under de dryga 7 milen. Letar efter mobilen på sätet intill och tar upp den för att messa att jag snart är framme. Snabba ögonkast på vägen medan en van tumme bläddrar sig fram mellan menyerna. Men så plötsligt.. alldeles för snabbt och alldeles för nära. Fyra poliser står på rad över vägen och lyser mot mig med ficklampa och jag får tokbromsa samtidigt som pulsen skenar. Det hade just varit fint.. en strike med poliser. Jesus.

Min hastighet nämndes aldrig och körkortet hade jag glömt hemma. Men jag var åtminstone nykter och konstapeln tyckte jag såg pålitlig ut. Fast skakis blev jag.

Det är så tyst där ute att man kan höra sina egen puls. En tystnad som ibland fyller ens hela inre med ljud, som ibland bäddar in en i någon form av bommul. Idag var det den mjuka tystnaden. För bara en stund sedan stod jag på en daggvåt gräsmatta och lyssnade till mitt hjärta och i takt med dess slag föll äppelblom ner över mitt huvud. I denna kompakta tystnad plötsligt en ensam ugglas nattliga hoande och med ens blev jag överväldigad av tacksamhet för dessa stunder av särskild sort..

Har firat haft födelsedag denna onsdag i maj och jag vet inte om jag någonsin blir tillräckligt gammal för att inte vilja att just den dagen på året ska vara en dag fylld av spåbubblor och maränger, av krusade snören och sugrör i saften...

10,5 timmars arbete känns som ljusår därifrån..

Det är femton år sedan jag fick rösta för första gången. Jag hade precis fyllt arton och åkte tillsammans med min pappa till sameskolans matsal för att lägga min röst i ett kuvert och allt kändes lite sådär andäktigt viktigt. Nu är det dags igen. Samerna går till val och röster ska läggas till det parti vi främst tror ska kunna driva och bejaka samernas närings-, kultur- och språkfrågor.

.. och nu, liksom då är det pappans råd som får leda mig rätt bland valsedlar och rutor att kryssa.

Kanten runt ett halv hus är rensat och det faktum att jag uppbär beredskapsersättning från jobbet medan jag rycker gräs gör det lite mer uthärdligt. Vilda är ute på långpromenad och i trädgården har två glada pojkar och deras farmor lekt "dunk". Har dessutom hunnit få blodtrycksfall av rang och legat och kallsvettas på köksgolvet medan en förvånad Leo stod och droppade slem över mig. Den frusna morgonen har ersatts av en het förmiddag där nu fönster och dörrar står på vid gavel för att vädra ut på hysteriskt många plusgrader.

Hur tänker man när man sätter igång en maskin just innan man går och lägger sig? Kanske främst undrar jag varför man sätter igång en maskin innan man går och lägger sig när man vet att badrummet ligger under sovrummet?! Jag lovar.. hade den där tvättmaskinen haft en hals hade den legat strypt nu på morgonen. GAAAHH!!

Har fått sova en stund i vart fall och jag fick ju åtminstone äran att vara vaken när jordens åskväder drog över Bullerbyn. Vackert och mäktigt, som alltid.

Nybryggt kaffe i köket, Kjellvander i mina högtalare även idag och 30 min till veckans sista jobbpass.

Laddar inför två dagars helgarbete som ska inledas med fackmöte rörande kommunbudget. Har springabstinens, vilket börjar sätta sig på humöret och hade mina muskelfästen inte gjort fullt så ont hade jag nog trotsat det onda och snörat på mig löparskorna ändå.. Lämnade sex rör blod idag och förhoppningsvis kan kemi berätta vad som behövs läggas till, eller dras ifrån, i mitt liv för att min kropp ska börja fungera bättre.

Annars så har jag fått konstatera att det finns fördelar med att vara less på Ulf  och att ens musikaliska rum plötsligt fått mer luft och därmed plats för andra toner att ljuda. Min kollega Anna har i många år pratat om Kjellvander och som vanligt tar det sin tid innan jag begriper vad folk säger. Men här är han nu.. i mina högtalare och i min blogg.

Trevlig helg där ute

...du mäter avstånd i timmar

...du uppskattar kulinarisk mat, såsom märg

...skolorna inte stänger för att det snöar

...det är status att vara tillsammans med någon från en annan kommun

...till och med fula tjejer är med i skönhetstävlingar

...du tar en promenad för att motionera och 5 personer stannar för att fråga om du ska ha skjuts

..."gula sidorna" består av 4 sidor

...du ringer till fel person men blir hänvisad till rätt nummer

...du inte blinkar för att svänga eftersom alla vet vart du ska i alla fall

...du är stolt över ditt urspung

Jag vet inte om det finns Internet i himlen, jag vet inte ens om ord behöver sättas på pränt för att du ska veta att livet aldrig varit så här vackert.

.. och jag undrar om det är du, morfar?

För kanske har du getts andra möjligheter, en annan form av välsignelse att skänka. Kanske finns oändliga möjligheter där bortom det enda liv vi kan se. Helt plötsligt kan jag känna något som omsluter mitt hjärta och jag kan inte förstå annat än att det är dina händer.

Men det går inte en händelse utan att jag saknar dig, inte en känsla, inte en dag och det är så mycket jag vill dela. Även om jag tror att du redan vet..

Vet att lycka numera är en lapp på ett köksbord och blommor på lila tånaglar. Att hjärtat kan svämma över under ett helt vanligt kortspel eller framför Babben på tv. Jag tror att du vet att ingen morgon kan vara vackrare än den jag vaknade till idag, ingen dag mer fulländad.