Nu följer jag min längtan

Enligt noggrant följda väderprognoser har det regnat i fjällen i en evighet, och det kommer att fortsätta regna i all evighet. Min höft skriker sig hes och den allergiska reaktion som startade upp alla sina processer i kroppen så fort jag fick ledigt har inte riktigt lagt sig än. Men nu vill jag inte vänta längre..

Jag packar min ryggsäck tar riktning mot nordväst, sen går jag upp i fjällen för en stund.




Semesterutsikt


De dödas historia

Jag är uppväxt på kyrkogårdar. Bland minnen.. mitt i vår egen historia. Kyrkogårdar är illustrerade dåtidsdokument, hyllningar till livet och den plats i världen som man tveklöst känner sig allra mest levande på...

För några år sedan bodde jag intill stadens norra kyrkogård, en skogskyrkogård inbäddad i rhododendron, med stora svarta järnportar i söder. Dit gick jag... ibland stannade jag framför en gravsten och lät tankarna vandra. Vem var han? Vilka var just hans levnadsvillkor i Kalmars 1873? Blev livet så som han önskade? Var han lycklig? En intensiv önskan om en stunds audiens till en annan tid, ett annat liv och vore det inte för att det hade varit smått läskigt hade jag nog önskat att den döde mannen gjorde mig sällskap där framför stenen en stund medan jag hade lyssnat andäktigt...

Idag fick jag min önskan uppfylld.

För fjärde året i rad spelas kyrkogårdsteater på den södra- och på gamla kyrkogården. Elever från Jenny Nyströmsskolans teaterlinje gestaltar personer och familjer gravsatta på de båda kyrkogårdarna, medan en kunnig antikvarie från länsmuseet guidar mellan gravarna.  Genialt! (och dessutom utfört av levande människor och därmed lite mindre läskigt)

Imorgon kl 18.00 ges den sista föreställningen för i år och befinner ni er på anständigt avstånd från Calmare stad så bör ni absolut vara där då. Faktiskt.








Vuxensommarlov

Nu har det börjat och aldrig har en semester varit mer välkommen. Under fem veckor ska jag göra allt det där jag inte hunnit göra på halvår.. läsa böcker, gå långa promenader, se tv, få ordning i all röra, träffa vänner, träna för tjejmilen, andas...

Semesterbonusen består av några fantastiska fjällmil, en stund i en hammock vid ett norrlandshav och en festival i en pulserande storstad. Om jag lyckas bli vän men Ulf igen ser jag honom bland uppskjut och illtjut, i bilen lyssnar jag på Sommardöden och tänker att min egen sommar istället ska få bli fylld av liv. Ett gott liv.. ett sommarliv kantat av smultron och mygg.



Månadens soundtrack

Jag ska försonas med Gud på ett Vallmofält








Från en midsommarö...

[när man inte hittar sina ord]


















Änglagårdar och Bullerbyar

Nu packar vi ner sill och nybakt bröd, sätter kransar i håret och sandaler på fötter med rosamålade naglar. En ö full av vänner väntar.

Nu firar vi midsommar gott folk... en god sådan, i världens vackrate land.










I väntan på något vettigt..

Jag vet inte om det beror på trötthet men det här verkligen sjukt roligt.. Mitt Ryska favoritfyllo har fått en Serbisk konkurrent..


Du fria..





Det har varit examen för mina elever och därmed också deras fröken. Blommande syrener i stora vaser (eller hinkar var det kanske om man tittade mer noga) och blommiga klänningar på soliga elever. Jonas var nervös sa han, strax innan han tog upp sin gitarr och sjöng sig in i hjärtat på oss alla. Rektorn hade guldglitter på långa klor och två av de manliga lärarna var fantastiska som kvinnor i vita tights och lila klänning. Skolavslutningar kan se lite olika ut..

Examen för en skolfröken innebar inte enbart blomster och fina presenter, utan också den första riktigt lediga helg sedan i december... Så vi blåser såpbubblor och ligger i gräset, vänner hälsar på och lamm grillas medan årets första färskpotatis kokar i grytan. Jag somnar framför Fransk film och vaknar i ottan av att solen lyser och fåglarna är galna.

Egentligen borde jag städa men det tänker jag förtränga idag...





.. och jag har börjat bära ryggsäck inför årets fjällvandring och min höft skriker av smärta. Måste gå till hon mirakelkvinnan som misshandlade mig friskare i fjol. Trasiga fötter fick inte stoppa mig förra sommaren, då ska inte en trasig höft få göra det i år heller!


Trångt

Det var en oerhört nöjd fjällvandrerska som kom hem med ett stycke ny sovsäck och matchande liggunderlag från idrottsaffären idag. Inte nog med att de gavs 500kr i rabatt, de är också supersnygga och tar avsevärt mycket mindre plats än de förra och sparar mig således en hel del plats i den där ryggsäcken.

So far so good..

Nu när jag försöker få ner säcken i fodralet igen är det stört omöjligt och trots att jag varvat en ängels tålamod med diverse frustrerande svordomar kan jag konstatera att det enda som hänt är att mina naglar gått av och mitt blodtryck stigit till max och i en påse i köket ligger nu en sovsäck halvvägs inne i ett fodral och gör mig smått galen...

Tips? Någon?


Uppdatering
Uttrycket "sova på saken" verkar ha fungerat i detta fall. Efter morgonens träningsläger har jag nu lyckats få in socsäcken i sitt fodral tre gånger och anser mig nu vara sovsäcksfärdig. Tadaaa!



Veckan började i...








Kontorslandskap

Idag jobbar jag hemma.



Dagens soundtrack


Drottningdag

Själva nuet har namnsdag.. själsmoster likaså. Helt plötsligt böner hörda och det går nu att förnimma en sommar. Igår kom kalvarna ut i de maskrosrika hagarna och jag berättade det jag visste om ett taggtrådsinägnat liv för dem. På cykelturen lite senare blev jag omkörd av en traktor med fler fyrklövta liv på flaket, också de på väg ut från en ladugård och in under en himmel.

Om en timme och dryga 40 minuter ska jag springa det där drottningsloppet i stan och trots att eftermiddagens gräsklippning gett en överdos av histaminer i ett blodomlopp känner mig mig taggad till max.

Förra året var det mitt första lopp ever och då tog jag mig runt på 37,06.. i år gör jag det under 34!


.. och i år räknar vi skitstövlar längs vägen tillsammans med Danskar



Uppdatering:
Nope... nej.. nada. Den obarmhärtiga klockan visade 35.33 när jag kom över mållinjen och trots att jag skulle kunna skylla på såväl trafikstockning som kramp så ändrar det inte det faktum att jag inte alls kom under 34 min. Damn!

Torftig [smått gnällig] uppdatering

  • Varmt i norr, kallt i söder. Gläds inte minst med morbrodern som längtat efter värme i en evighet, men fryser själv. Eldar på dagen och gömmer mig i dun om natten. När kommer värmen? Säg?
  • Foten är hel. Dr Margareta således på onsdag och jag blir inte nöjd med mindre än en minuts förbättring av tid. Satte (längd)minutrekord i en hal skog igår, alltid något.

  • Vilda magsjuk i helgen och matte lika orolig som alltid. Svält följt av vitt ris och fiskbullar har dock stabiliserat läget. Med tanke på att hennes försäkring redan blivit 1500kr dyrare per år behöver vi all den bonus vi kan få i form av skadefri tid!
  • Hemskrivningar ska rättas, utvecklingssamtal planeras, betyg sättas. Två föreläsningar i nästa vecka, en i Norrköping och en i stan. På jobbet kallar dom mig för spöket som alla hör talas om men ingen ser. Stressnivån har nått oanade höjder!
  • Men det är onekligen vackrare än vackrast där ute. Nu slår häggen ut, nu blommar det i alla körsbärsdalar..


Fast bilden är från förr... då när solen inte envisade sig med att gömma sig bakom tjocka moln

Kontraster. Part two

I onsdags...


Vi var snudd på sextusen kvinnor som sprang runt Växjösjön där där kylslagna onsdagskvällen. Fem kilometer och årets första lopp, vilken gick över förväntan trots allt. Bara tolv sekunder efter fjolårets bästa tid får den måttligt tränande vara nöjd med trots allt och med bara två veckor kvar till nästa femkilometare kan jag lägga in en högre växel och med all sannolikhet slå personbästa med minst en minut.

Trodde jag ja...

Idag..



Leo har ingen kroppsuppfattning. Leo väger nog sextio kilo. Det gör ont att, i träskor, vrida foten 45 grader och sedan ramla rakt på den efter att Leo sprungit rakt på en bakifrån. Den är inte svullen, inte blå och den går alldels utmärkt att stöjda sig på. Däremot gör det galet ont att ta på sig strumpor eller att vända sig i sömnen och benet är lika kallt som på ett lik som legat i kylen en vecka.

Nu tar vi helg gott folk..


Kontraster. Part One

Tidigare i veckan...


Förrätt
Avacado och wasabi
soppa
Vit sparris- och tomatsalsa
Krispig sallad toppad me
d en ros av
Serranoskinka









Varmrätt

Lime- och pepparglacemarinerad hälleflundra
Vitvinssås med doft av tryffel
Duschessetoppe
Tigerr
äkor på spett
Grillad gul suqini
Smörfrästa primörer
Parmensanflan






Efterrätt

Akt ett
Vanilj, fläder och Cointreau pannacotta

Färska jordgubbar
Chokladfla
rn

Akt två
Kaffe
Chokladtryffel





Fredagskväll...




Älskade bönder

Ikväll var det högtidsstund uppe i den svarta soffan då årets bönder presenterades i en ruta i närheten. Finns det något som får en att längta till hösten så är det Bonde söker fru och hjärtat ljublar av ko-almanackor och genuin kärlekslängtan hos riktiga människor...

Snart september.. det är bara en sommar tills dess




Nu börjar det...











Nu är vi där igen.. i den vackra, exploderande och livshyllande tiden. Sprang förbi de fyra svarta lammen i förmiddags som på vingliga ben betraktade oss, fortsatte genom det där havet med vitsippor och tog  sedan sällskap med ett rådjur en bit på vägen. Fåglarna sjunger som galna och på det stora fältet satt två kråkor och stirrade ner i jorden.. förmodligen på jakt efter vårfeta maskar. Koltrasten bygger som vanligt bo under min stupränna och äppelträdet har familjen småfågel flyttat in... allt är som vanligt och ändå blir jag lika hänförd. Nu har det börjat... på riktigt.


Nu ska hela rasket rivas

Det var inte helt utan vemod som jag såg grävmaskinen sätta skopan i väggen på min gamla arbetsplats, i det där huset jag har de mest blandade känskor inför. Innanför de (redan då) fallfärdiga väggarna har det samtalats i alla de olika ljudnivåer, gråt och skratt har ekat mellan väggar och många är de stunder där allvar och lek delat samma minut. I det lilla köket har det bakats oräknerliga antal kanelbullar och diskats tiotusentals kaffekoppar och i källaren har råttor stora som katter skrämt slag på både ungar och kollegor.

För tio år sedan var jag med att starta upp en verksamhet i detta märkliga hus med helt egen själ, imorgon finns det förmodligen inte kvar.







Ja men självklart...

Ingen sol och ingen resa

Nej, det blev ingen resereporter av mig och istället funderar jag på att köpa mig ett varmare täcke så jag åtminstone slipper frysa om nätterna. Resebloggare blev istället Teresa, en ung ensamstående tvåbarnsmamma, som tar fantastiska bilder och har en trevlig blogg. Kan således inte göra annat än att lyfta på hatten och gratulera ! [.. sen går jag bakom en sten och morrar en stund]

Nu jobb resten av dagen... hejdå drömmar och hallå vardagsverklighet


Tidigare inlägg Nyare inlägg