Söndagstårar
1 minut och 16 sekunder som rör vid ens hjärta.
Nerkyld
Det är ju så här det ska vara... som den där julidagen med tjejerna i Köpingsvik.
Idag är det istället 13 grader och man måste ha jacka när man går ut. Regnet hänger som alltid i luften och enligt SMHIs femdygnsprognos når vi under dagen topptemperturen på hela 20°c. Det är sista dagen av första semesterveckan och kommer inte värmen snart tänker jag sluta ha semester.
Dagens sommarpratare: Magot Wallström, kompetent sosse.
Dagens sommarpratare: Magot Wallström, kompetent sosse.
Kitsch
Det är sällan jag tillbringar desto längre tid i butiker men det finns ett undantag. På Kaggensgatan 4 i Kalmar finns en alldeles ljuvlig butik som jag skulle kunna spendera en rad av timmar i. Det är trångt, det är överflöd. Det är vulgärt och stilfullt och mitt i all organiserad röra finns mängder av utsökta varor... bara man tar sig tid att leta efter dem för de finns där.. bakom en kruka, under en stol eller inne i ett skåp.
Fem smala trappsteg tar dig upp till butik Topiary. Är du i närheten av kullerstensstaden vid sundet så gå de stegen... om inte annat så för upplevelsens skull.
P.S. På tal om Kitsch...?
Ego
Idag har jag blivit avbildad av tre giganter till konstnärer. Modigliani, Botticelli och Mucha. Så nu finns jag där... bland alla de stora. Fantastiskt! Fast det mest fantastiska är nog ändå att alla tre varit döda i en herrans massa år...
Modigliani Mucha
Botticelli
Dagens sommarpratare: Lars Winnerbäck, artist -en av landets bästa
Modigliani Mucha
Botticelli
Dagens sommarpratare: Lars Winnerbäck, artist -en av landets bästa
Sömnlös
Vaknade redan strax efter fyra i natt och kunde omöjligt somna om. Har rensat skåp, ringt och sjungit för morfar, läst att man alltid måste grunda innan man målar med lackfärg (borde ha läst innan jag kastade mig på penseln) och varit ute på en tidig cykeltur i ett landskap där nästan bara jag var vaken...
Klockan börjar närma sig den tid jag vanligtvis stiger upp och tacksamt kan jag konstatera att jag skänkts fyra bonustimmar denna fredag i juni. Tidigar mornar är smått magiska stunder, sommarmornar. Som nu.. när dörren står på vid gavel och huset doftar målarfärg och nybryggt kaffe. När fågarnas sång fortfarande ljuder över ängar där kor gnuggar nattsömnen ur ögonen och grannskapets katter är på väg hem efter nattlig jakt. Sitter och lyssnar på gårdagens sommarprogram med Maj Brith Bergström-Walan och trots att jag bara haft på programmet en liten stund vet jag redan att detta hittills är sommarens bästa. Jubel, hyllningar och respekt till detta 83-åriga fruntimmer.
Idag ska jag hälsa på ofödde Sixten och den av hans mammor som bär honom, dricka kaffe i den blivande mormoderns trädgård och hälsa på hennes arabiska hund. Ikväll grillar vi hos Sixtens morfar, som också är mitt ex. Mina familjerelationer är ett kapitel för sig....
Dagens sommarpratare: Björn Ranelid, författaren med det vackra skriftspråket
Dagens sommarpratare: Björn Ranelid, författaren med det vackra skriftspråket
Bra ideér...
.. kan vara riktigt usla ideér. Som att måla om garderobsdörren i badrummet till exempel.. det var en omåttligt dålig idé. Om jag för en sekund vetat att "lackfärg" betyder nagellack-konsistens (borde förvisso ha fattat det... lack som lack) hade jag aldrig gett mig på det projektet.. jag menar.. HUR svårt är det inte att få lacket på en liten nagel okej!? Nu har jag en garderobsdörr som ser ut att ha fått någon form av venerisk sjukdom och jag är lipfärdig.
Var köper man en garderobsdörr och vad kostar en sådan..??
Var köper man en garderobsdörr och vad kostar en sådan..??
Gränsen
Ibland är det en tjock mur som skiljer oss från varandra, ibland en hel ocean. Konventioner, föreställningar, kultur, rädslor.. gränser som försvårar, markerar eller rent av hindrar. Ibland hålls vi isär av den tunnaste tråd....
Av tre veckors vila återstår nu två veckor och tre dagar och jag önskar jag kunde förklara för de båda varför de inte får leka. Jag hade kunnat ge dem en historielektion om ormens inverkan i paradiset eller förklara fysiologiska skeenden vid giftbett. Kanske kunde jag ha satt upp en almanacka med nedräkning till dagen då de åter får löpa fritt över ängarna igen...
Men.. nu är det hundar och hundar förstår inte det människor förstår. Så de ligger där.. på varsin sida hundgården och visar sitt missnöje och sin sorg medan jag försöker trösta dem med sådant de förstår... Frolic!
Försvunna meddelanden
Jag vill efterlysa efterlysningarna! Kommer ni ihåg följande radioröst; Vi söker Olof och Christina Mårtensson som är på husvagnssemester någonstans i mellersta Sverige, färdandes i en blå volvo 245:a med registeringsnummer LZD 482. Ring Charlotta Larsson i Simrishamn.
Som i ett slag försvann dessa radioefterlysningar men jag kan omöjligt komma ihåg när..? Nu är Charlotta Larsson ett mobilsamtal eller sms från familjen Mårtensson och kanske skriver de långa reseberättelser som genast skickas i mail eller läggs ut på en blogg. Tiderna förändras... minsann.
Dagens sommarpratare: Fredrik Härén, Kinaboende föreläsare och kreativitetsexpert.
Som i ett slag försvann dessa radioefterlysningar men jag kan omöjligt komma ihåg när..? Nu är Charlotta Larsson ett mobilsamtal eller sms från familjen Mårtensson och kanske skriver de långa reseberättelser som genast skickas i mail eller läggs ut på en blogg. Tiderna förändras... minsann.
Dagens sommarpratare: Fredrik Härén, Kinaboende föreläsare och kreativitetsexpert.
En kväll i Juni med Lasse i mitt hjärta
Inget ont om Anders Lundin men Lasse B... älskade, långa man in den blå kostymen.. som jag längtar efter dig på tisdagar klockan åtta...
Babar baklänges...
Den absolut godaste pajenTill pajdegen
150 g smör
3,5 dl vetemjöl
1/4 dl vatten
Nyp ihop smör och mjöl till en smuldeg, eller använd kniven i matberedaren. Tillsätt vattnet och arbeta snabbt ihop till en deg. Slå in degen i plastfolie och låt vila i kylen ca 1 tim.
Fyllning
50 g smör
1 dl strösocker
2 ägg
100 g mandelmassa
rivet skal av ½ citron
300-400 g rabarber
Smält smör och rör ner sockret. Vispa ihop äggen lätt och rör ner även dem. Sjud på svag värme under ständig vispning tills krämen tjocknar (får INTE koka). Ta sedan krämen från värmen rör i grovriven mandelmassa och citronskalet. Vänd ner den skivade rabarben i krämen.
Klä en pajform med degen. nagga i botten och slå över krämen. Pajen gräddas i 220-225°c, i mitten av ugnen i ca 20-25 minuter.
Hellström sjunger från ovanvåningen och jag ska snart snava upp för trapporna med nykokt rabarberkräm med kall mjölk (tack för det von Pettsson) och en rastlös hund i hasorna.
P.S. Fotbollsmänniskan i P1's Sommar var verkligen en fotbollsmänniska...
Sommar och Allsång
"Sommarprogrammen ÄR min barndom och signaturen får mig än idag att känna den blå doften från Bottenviken, minnas ett oändligt sommarlov och att längta efter mormor. En sommar utan Sommar är inte fullvärdig, den makten har fortfarande bardomens ingredienser över nuet"
Ovanstående rader kommer från ett brev jag skrev redan 2005 och helt plöstligt slår det mig att jag fortfarande inte lyssnat på ett enda sommarprogram trots att premiären redan var i lördags. Kanske är det Internets fel med Pod-radio och möjligheter att lyssna precis när man vill...? Frihet förvisso, men samtidigt försvinner det genuina. Radiorösten som påar programet, väderrapporten som man får på köpet eftersom radion fortsätter stå på.. ja själva känslan när klockan kryper över ett.
Dagens sommarpratare: Lennart Johansson, fotbollsmänniska
Väntan
Om Sommar är sommarens vardagliga höjdpunkt så är Allsången veckans clou. Ikväll är det dags, sommaren 2008 är därmed officiellt invigd.
Kvällens artister;
Ovanstående rader kommer från ett brev jag skrev redan 2005 och helt plöstligt slår det mig att jag fortfarande inte lyssnat på ett enda sommarprogram trots att premiären redan var i lördags. Kanske är det Internets fel med Pod-radio och möjligheter att lyssna precis när man vill...? Frihet förvisso, men samtidigt försvinner det genuina. Radiorösten som påar programet, väderrapporten som man får på köpet eftersom radion fortsätter stå på.. ja själva känslan när klockan kryper över ett.
Dagens sommarpratare: Lennart Johansson, fotbollsmänniska
Väntan
Om Sommar är sommarens vardagliga höjdpunkt så är Allsången veckans clou. Ikväll är det dags, sommaren 2008 är därmed officiellt invigd.
Kvällens artister;
- Håkan Hellström - Ingen artist man hittar i min skivsamling, dock kapitulerade jag för hans charm och oförfalskade spelglädje redan för några år sedan.
- Miss Li - Har bara hört henne tillsammans med Winnerbäck å där är hon ju bra
- Bosse Parnevik - Farbror Bosse.. tja, han har funnits med så länge jag levt och så ska det väl vara antar jag.
- Arja Saijonmaa - Kvällens höjdare! Arja.. dig har jag lyssnat på sedan jag låg i spjälsängen.
- Christer Sjögren - Snälla Kristus Sjögren låt oss få höra I love europe ikväll och måtte du ha med tjejerna med flaggklänningarna.
Sex and the city
Egentligen bryr jag mig föga om mode, märkeskläder, designers..... och egentligen är jag inte speciellt imponerad över det stora, konstiga landet i väst.
Kanske borde jag, liksom Hans Wiklund, dissa detta frossande i ytlighet och föga smickrande kvinnogestaltningar för att istället kavla upp skjortärmarna och slåss för individualism och mot konsumentsamhället. Högst troligt borde jag stålsätta mig från att bli charmerad av män som Mr Big och förmodligen borde jag gå mer på den film som visas på folkets bio.
Men.. sanningen är den att Sex and the city - the movie är en pärla och under 2 tim och 24 minuter njuter jag ohämmat av att tas med till de vuxna kvinnornas sagobok.
Se den...hellre än Hulken.
Sommarens produkt
Låt mig presentera sommarens bästa ting; gill-wooken! Denna uppfinning som räddar paprikan från att falla ner i glöd och aska och som enkelt och smidigt förvandlar mellanmåttliga grönsaker till en gormetmiddag. Så vida det inte spöregnar kommer denna hybrid mellan durkslag och traditionell wook-panna användas varje dag här hemma. Må denna sommar bli en hyllning till de gröna, röda, gula och goda grönsakerna.
Första semesterdagen således. Vaknade strax efter sju, och hoppas att denna morgonpigghet håller i sig över sommaren. Har rensat gammelbilen som fått agera återvinningscentral de senaste månaderna och här någon dag framöver hoppas jag få hjälp att ta den till Kalmar där min vän och tillika bildoktor ska hjälpa mig att sälja den. Kikade en stund på fönster som behöver putsas men valde att ignorera dem för en stund... semester är ju ändå just semester.
Liv till salu
Med stor fascination läser jag på Aftonbladets nätupplaga om en man som säljer sitt liv på e-bay. Vi pratar hela livet.. rubbet. Hus, möbler, bil, jobbet, vänner… ja allt utom de kläder han bär dagen affären genomförs och sina identitetshandlingar. Redan under annonsens första dag är högsta budet uppe i 3,7 miljoner kronor och givetvis börjar tankarna snurra. Hur mycket vore någon beredd att betala för mitt liv? Vad skulle jag göra om jag sålde det? Vems liv skulle jag vilja köpa och varför?
Det ganska omedelbara svaret är dock att jag är oerhört nöjd med mitt liv. Jag älskar mitt hem, har vänner i världsklass och ett arbete som jag skattar högt. Min ”nya” bil har förvisso en ofungerande AC (vilket gör mig galen eftersom just AC:n var en av två krav på mitt köp) och visst kan jag också ha dagar när ingenting är bra och alla andra på jorden har det bättre… men de dagarna kommer så sällan att priset för mitt liv skulle bli så högt att ingen människa i världen skulle ha råd att köpa det.
Fast jag är fascinerad över Ian Ushers tilltag och jag ler lite när jag tänker att denne man nu förmodligen har fått ett så pass spännande liv att han kanske inte kommer att vilja sälja det..?!
För två timmar och 43 minuter sedan gick jag på semester! Nu ställer vi fram brassestolen, dammar av böckerna i bokhyllan, rattar in radion på P1 och väntar på solen!
Ordningen återställd
Nu så... nu får jag kliva över hund som är ivägen överallt och aldrig har jag väl varit så glad för det. På djursjukhuset blev jag en självrisk fattigare och en erfarenhet rikare. Hädanefter står huggormar överst på min nyskapade lista över utrotningsönskade djur.
Keep on rocking
Sommarens afton
Önskar alla nära och kära, bekanta och obekanta, en riktigt fin midsommarafton i detta nådens år 2008.
Må er dag bli fylld av små grodor, lövade kransar, rå fisk, illröda jordgubbar och givetvis hemmakryddat brännvin. Inatt plockar vi sju sorters blommor och dansar över ängarna...
Imorgon hämtar jag en hund som är trött, tagen men klart på bättringsvägen och det frusna blodet i mina ådror håller nu sakta på att tinas upp igen. Det här var en pärs...!!
Må er dag bli fylld av små grodor, lövade kransar, rå fisk, illröda jordgubbar och givetvis hemmakryddat brännvin. Inatt plockar vi sju sorters blommor och dansar över ängarna...
Imorgon hämtar jag en hund som är trött, tagen men klart på bättringsvägen och det frusna blodet i mina ådror håller nu sakta på att tinas upp igen. Det här var en pärs...!!
... och trär sen upp dem på strån
Det växer faktiskt smultron längs vägens kant... massor.
Plockade dessa miniatyr-jordgubbar tidigt imorse medan jag gnolade på Mats Paulssons sång om nakna fötter. Dagen före midsommarafton och imorgon plockar jag sju sorters blommor istället för söta bär. Just i denna lugna morgonstund då korna stillsamt betar sig igenom hagarna och familjerna i fågelriket matar sina snart flygfärdiga ungar, ja då dök ormen i paradiset upp....
Med stora ögon tittade Vilda på mig, hon såg ut som jag känner mig när jag just ska spy och med öronen nedfällda vinglade hon sig mot trappan där hon la sig. Jag blev så rädd att hjärtat nästan stannade och kastade mig på telefonen. Mindre än tio minuter senare var vi hos veterinären där man snabbt kunde konstatera att en huggorm bitit henne vid nosen. Dropp och smärtstillande och så alldeles för snabb bilköring till djursjukhuset några mil bort. Där är hon nu... mitt allt i tillvaron.. och även om hennes puls enligt kvällspersonalen är stabil så lär min inte stabiliseras förrän jag har henne hemma och pigg igen.
Plockade dessa miniatyr-jordgubbar tidigt imorse medan jag gnolade på Mats Paulssons sång om nakna fötter. Dagen före midsommarafton och imorgon plockar jag sju sorters blommor istället för söta bär. Just i denna lugna morgonstund då korna stillsamt betar sig igenom hagarna och familjerna i fågelriket matar sina snart flygfärdiga ungar, ja då dök ormen i paradiset upp....
Med stora ögon tittade Vilda på mig, hon såg ut som jag känner mig när jag just ska spy och med öronen nedfällda vinglade hon sig mot trappan där hon la sig. Jag blev så rädd att hjärtat nästan stannade och kastade mig på telefonen. Mindre än tio minuter senare var vi hos veterinären där man snabbt kunde konstatera att en huggorm bitit henne vid nosen. Dropp och smärtstillande och så alldeles för snabb bilköring till djursjukhuset några mil bort. Där är hon nu... mitt allt i tillvaron.. och även om hennes puls enligt kvällspersonalen är stabil så lär min inte stabiliseras förrän jag har henne hemma och pigg igen.
Vi är superhjältar
Blåmärkena har bleknat och rivsårens skorpor är bortpillade. De russinliknande fingrarna har slätat till sig och likfärgen på fötterna ersatts av mer sunda färgnyanser. Värken som hotade att spränga sönder varje muskelfiber har sedan länge lagt sig och myggbetten både slutat klia och synas. Kolsvarta strumpor är tvättade, doften i gymnastikskorna är inte längre säkerhetsklassad och ryggsäckens alla veck och vrår är nog nästan torra nu.
Jag talar om vår kanothajk, jobbets, eller kanske framförallt kollegan Bennys kanothajk... dessa dagar som hotade att jaga bort mitt förstånd för gott och som gav Svenska akademin ett nytt ord att föra in i sin tjocka bok... Stenfitta kan kanske tyckas vara ett provocerande ordval, och det hade jag med stor sannolikhet påtalat för den unge orduppfinnaren om det inte var för att jag där och då förstod varje udd av desperation i hennes vrålande röst.
Jag talar om vår kanothajk, jobbets, eller kanske framförallt kollegan Bennys kanothajk... dessa dagar som hotade att jaga bort mitt förstånd för gott och som gav Svenska akademin ett nytt ord att föra in i sin tjocka bok... Stenfitta kan kanske tyckas vara ett provocerande ordval, och det hade jag med stor sannolikhet påtalat för den unge orduppfinnaren om det inte var för att jag där och då förstod varje udd av desperation i hennes vrålande röst.
Bilderna ljuger. Det ser harmoniskt, lugnt och vackert ut men under den tunna ytan vilar stora, svarta och hemska stenar. Stenar i tusental.. vassa, hala och fullkomligt opålitliga stenar och vi fastnade på dem alla. Under dag två fastnade vi mitt i en ström fors.. på tvären. Jag började skratta, hysteriskt.. sekunderna efteråt grät jag, lika hysteriskt. Blöt ända in under huden, med ömmande kropp och en fysisk trötthet på gränsen till det ohanterbara. När jag hade gråtit en stund så välte vi..
När stenmassiven äntligen började ge vika för mer öppet, stilla vatten och vi äntligen kunde njuta av naturupplevelsen istället, ja då visade det sig oftast att vi var på väg mot en damm eller något annat hinder som tvingade oss att tömma all packning och bära, vinscha eller bli galen igen. Bilden nedanför visar en av dessa ställen och jag lovar att kameran inte ger varken höjdskillnader eller bärvägen rättvisa. Vi kommer alltså uppifrån vänster i bilden, tar kanoterna ner för två trappor och får sedan brännsår i händerna från snörena när kanoterna skulle halas ner för de två "stupen". Gudars skymning...!
När stenmassiven äntligen började ge vika för mer öppet, stilla vatten och vi äntligen kunde njuta av naturupplevelsen istället, ja då visade det sig oftast att vi var på väg mot en damm eller något annat hinder som tvingade oss att tömma all packning och bära, vinscha eller bli galen igen. Bilden nedanför visar en av dessa ställen och jag lovar att kameran inte ger varken höjdskillnader eller bärvägen rättvisa. Vi kommer alltså uppifrån vänster i bilden, tar kanoterna ner för två trappor och får sedan brännsår i händerna från snörena när kanoterna skulle halas ner för de två "stupen". Gudars skymning...!
Det blev en liten ö som huserade oss under natten. Ett liggunderlag på naturens egen madrass och så sovsäcken. Tänk en natt vid en stilla sjö, ljumma vindar och en stänk av naturromantik. Helt fri under himlen, i harmoni med världen.
Icke! Nej där var mygg till förbannelse och knott så små att de inte ens gick att ha ihjäl. Stenar och gropar under liggunderlaget som mer förde tankarna till prinsessan på de förtitusen ärtorna och rastlösa (för att inte säga sömnlösa) tonåringar som ville hem och satt och kastade marshmallows på oss. Jag sov nog sammanlagt i tio minuter den natten.. om det ens var så länge.
På världens minsta holme hade gänget stannat och lagat lunch när jag och min orduppfinningsrika medpaddlerska kämpat oss förbi alla stenar och hinner ikapp de övriga. Holmen är så liten att alla sitter på stenar i vattnet omkring och på en av dessa stenar ser jag min hund ligga helt utslagen, med svansen i vattnet och sova som en stock. När jag sedan vinglar fram för att ta mat, så ler Benny från hjärtat och säger att denna syn bevarar han för alltid. Vilda sovandes på en sten mitt i strömmen, hennes matte ståendes mitt i samma ström och med vatten upp efter vristerna, alldeles för slut för att ens orka ta mig upp på en av stenarna intill och drickandes chili con carne. Ja.. drickandes.. formade papperstallriken till en strut för att hälla i mig näring... något annat orkade jag inte.
Jag tror att jag i små korta sekunder övervägde möjligheten att avlida där ute, har för mig att jag i något ögonblick vädjade till mina kollegor att ringa efter Fonus och be om hämtning.. eller kanske var det skogsvårdsstyrelsen? Jag vet int riktigt...
Min hund var däremot helt fantastisk. Snabbt lärde hon sig att balansera i en kanot, att titta efter lämpliga stenar att hoppa i ifrån, att stanna kvar när hennes matte hoppade i vattnet och knuffade kanot och att ducka varje gång jag bytte sida på paddeln (ja, det kan hända att hon lärde sig för att jag råkade drämma till henne mellan varven.. absolut inte meningen).
På världens minsta holme hade gänget stannat och lagat lunch när jag och min orduppfinningsrika medpaddlerska kämpat oss förbi alla stenar och hinner ikapp de övriga. Holmen är så liten att alla sitter på stenar i vattnet omkring och på en av dessa stenar ser jag min hund ligga helt utslagen, med svansen i vattnet och sova som en stock. När jag sedan vinglar fram för att ta mat, så ler Benny från hjärtat och säger att denna syn bevarar han för alltid. Vilda sovandes på en sten mitt i strömmen, hennes matte ståendes mitt i samma ström och med vatten upp efter vristerna, alldeles för slut för att ens orka ta mig upp på en av stenarna intill och drickandes chili con carne. Ja.. drickandes.. formade papperstallriken till en strut för att hälla i mig näring... något annat orkade jag inte.
Jag tror att jag i små korta sekunder övervägde möjligheten att avlida där ute, har för mig att jag i något ögonblick vädjade till mina kollegor att ringa efter Fonus och be om hämtning.. eller kanske var det skogsvårdsstyrelsen? Jag vet int riktigt...
Min hund var däremot helt fantastisk. Snabbt lärde hon sig att balansera i en kanot, att titta efter lämpliga stenar att hoppa i ifrån, att stanna kvar när hennes matte hoppade i vattnet och knuffade kanot och att ducka varje gång jag bytte sida på paddeln (ja, det kan hända att hon lärde sig för att jag råkade drämma till henne mellan varven.. absolut inte meningen).
Nu i efterhand, med behaglig distans till allt det ovanstående så måste jag säga att det var ett riktigt äventyr. Det var faktiskt ett riktigt roligt sådant och det gav utan tvekan minnen för en hel livstid. Direkt efteråt hade inga argument i världen kunnat få mig att ens överväga en "Benny-hajk" till och ärligt talat vore jag nog inte så sugen om jag fick frågan igen under den närmsta tiden.. Men, vet vem.. när den sista sårskorpan lämnat sitt läkta skinn och de mest traumatiska minnesbilderna fallit i djupare glömska så kanske.. kanske jag kan tänka mig att sitta i en fastnaglad kanot och vråla -kom igen, vi klarar det för vi är suuuperhjäääältar igen.
HJÄLP!!!
Borde göra tusen andra saker men har fastnat vid bloggdesign och dessa HTML-koder som måste härstamma från helvetet. Alla människor tycks begripa hur man får en snygg head-bild (se där.. vet ju inte ens om det heter så..??!!) på sin sida och jag försöker och försöker och blir det inte dåligt så blir det riktigt dåligt. Inte nog med att bilderna blir fel i sina propotioner för även om jag skulle lyckas med det så får jag ju aldrig in dem i bloggen. Skulle dessutom vilja göra skrivytan bredare och ha en annan färg på ytterkanterna av bloggsidan, men när jag försöker byta den blir allt färgat... åååhhhhh
Finns det ingen som kan hjälpa mig?? Blir som tokig...
Menar något som åtminstone kan likna det här...
Finns det ingen som kan hjälpa mig?? Blir som tokig...
Menar något som åtminstone kan likna det här...
Slottsträdgårdsmästarens slottspark
Tid: 21 juli 2005
Väder: Växlande, några regnskurar och 23 grader
Läge: På en ö några mil från en stad
Känsla: Barockt…
Skötsel: Synnerligen välskött och rådjursovänligt
Växter: Massor. En del var gula, andra blå. De flesta hade gröna blad.
Historia: Snart 1000-årigt slott som överlevt alla sina forna ägare. Dog de inte i Stockholms blodbad så halshöggs de i något annat blodigt bad. Ibland har stora eldar härjat på och runt slottet och såväl konungens män, ätter och helgonättlingar har genom åren haft sin boning här.
Ägare: Chefen
Café: Finns säkert massa gott som E bakat om man letar tillräckligt länge i alla stora skafferier.
Hemsida: Slottsträdgårdsmästaren
Öppettider: Nej, nej, nej… här finns inga sådana.
Jag har fått audiens till kungen... till trädgårdskungen och numera även bloggkungen. Till hans stora, stora slott smugglades jag med en dag för så många år sedan att det enligt alla trädgårdsrelaterade paragrafer nu måste vara preskriberat.
Förstrulet strövade jag omkring bland alla dessa blommor jag inte ens har en susning om art, familj eller släkt på och nöjde mig bara med att konstatera att ja..jo den var ju fin.
Att parken är vacker råder inga tvivel om, trots att det just under dessa semestertider ligger stora hönsnät och trädgårdsmöbler (!) över de vackra rosbuskarna samtidigt, som blommor är nedklippta för att kunna blomma igen. Vid slänten fick jag dock kapituera för skönhetens olika uttryck och former, och även om nu blommor och bin intresserar mig mer än blommor och blad, blev jag nog smått förförd trots allt.
Färgerna är många, mulliga och galna.. men ändå helt självklara. Vore jag en fjäril skulle jag bara flyga till den här slänten och ingen annan.
Inne i grönsaksavdelningen tog dock min guidning slut.. -det där är grönsaker, sa trädgårdsmästaren och viftade förstrulet ut över kaninernas mekka.
Väder: Växlande, några regnskurar och 23 grader
Läge: På en ö några mil från en stad
Känsla: Barockt…
Skötsel: Synnerligen välskött och rådjursovänligt
Växter: Massor. En del var gula, andra blå. De flesta hade gröna blad.
Historia: Snart 1000-årigt slott som överlevt alla sina forna ägare. Dog de inte i Stockholms blodbad så halshöggs de i något annat blodigt bad. Ibland har stora eldar härjat på och runt slottet och såväl konungens män, ätter och helgonättlingar har genom åren haft sin boning här.
Ägare: Chefen
Café: Finns säkert massa gott som E bakat om man letar tillräckligt länge i alla stora skafferier.
Hemsida: Slottsträdgårdsmästaren
Öppettider: Nej, nej, nej… här finns inga sådana.
Jag har fått audiens till kungen... till trädgårdskungen och numera även bloggkungen. Till hans stora, stora slott smugglades jag med en dag för så många år sedan att det enligt alla trädgårdsrelaterade paragrafer nu måste vara preskriberat.
Förstrulet strövade jag omkring bland alla dessa blommor jag inte ens har en susning om art, familj eller släkt på och nöjde mig bara med att konstatera att ja..jo den var ju fin.
Att parken är vacker råder inga tvivel om, trots att det just under dessa semestertider ligger stora hönsnät och trädgårdsmöbler (!) över de vackra rosbuskarna samtidigt, som blommor är nedklippta för att kunna blomma igen. Vid slänten fick jag dock kapituera för skönhetens olika uttryck och former, och även om nu blommor och bin intresserar mig mer än blommor och blad, blev jag nog smått förförd trots allt.
Färgerna är många, mulliga och galna.. men ändå helt självklara. Vore jag en fjäril skulle jag bara flyga till den här slänten och ingen annan.
Inne i grönsaksavdelningen tog dock min guidning slut.. -det där är grönsaker, sa trädgårdsmästaren och viftade förstrulet ut över kaninernas mekka.
Att gå få guidning av ett proffs på sin egen hemmaarena var givetvis ett privilegium, även om jag nog bitvis kände mig lite korkat bortkommen. Å andra sidan går det inte att undvika en undran om var gränsen för besatthet går, alternativt HUR bra mikrofunktion den där kameran har..?!
P.S Detta är en hyllning (och lite på kul) till min duktiga trädgårdstok till vän. Den här månaden är han gästbloggare i Allt om trädgård och jag är både lite avis och stolt :)
Högtryck här och där
Det är så svala vindar där ute att jag igår placerade fötterna i de rosa raggsockorna. Idag har jag dock plockat fram norrlänningen i mig och går både strumplös och barbent... och nog fryser jag lite, men så får det va! Faktum kvarstår dock att den värme som så fint började tina upp nordiskt skinn, nu tycks som bortblåst och det är med andan i halsen jag försiktigt undrar om det är för gott..
Men.. låt oss stanna vid högtryck för en stund och fundera över vad det är som skiljer ett högtryck i stan mot högtrycket på landet. För skillnad är det, en skillnad så stor att jag blev lite berusat fnissig när jag gick omkring i vår vackra huvudstad i förra veckan.
Men.. låt oss stanna vid högtryck för en stund och fundera över vad det är som skiljer ett högtryck i stan mot högtrycket på landet. För skillnad är det, en skillnad så stor att jag blev lite berusat fnissig när jag gick omkring i vår vackra huvudstad i förra veckan.
Kanske är det för att vinden aldrig riktigt får fäste där mellan alla höga hus? Kanske för att alla dofter blir så koncentrerade och finns i sådant överflöd? Kanske är det för all mångflad, för att staden ju faktiskt består av så många fler människor eller för att man helt enkelt befinner sig utanför ens egen sfär och därför har extra vakna sinnen?
Jag tycker mycket om högtryck och jag tycker extra mycket om högtryck över Stockholm. I fjärran kan jag nästan höra "genom mälarens kärlek till haaaavet" från Skansen och elden ge fart till de gigantiska ballongerna bland molnen. Från alla öppna fänster och balkongdörrar hör man skramlet av porslin eller röster från Tv-apparaternas entusiastiska speakers som hoppas på mål i den däringa sportturneringen som pågår för fullt. Brommas flygplan slickar nästan taken på husen uppe på berget och nere vid vattnet rastar en polsk kvinna sin hund. Hon har bråkat med sin man och säger att hon värderar sin hund mer än någon man i världen. Jag ler och tänker.. kära vän, vem gör inte det?!
Jag tycker mycket om högtryck och jag tycker extra mycket om högtryck över Stockholm. I fjärran kan jag nästan höra "genom mälarens kärlek till haaaavet" från Skansen och elden ge fart till de gigantiska ballongerna bland molnen. Från alla öppna fänster och balkongdörrar hör man skramlet av porslin eller röster från Tv-apparaternas entusiastiska speakers som hoppas på mål i den däringa sportturneringen som pågår för fullt. Brommas flygplan slickar nästan taken på husen uppe på berget och nere vid vattnet rastar en polsk kvinna sin hund. Hon har bråkat med sin man och säger att hon värderar sin hund mer än någon man i världen. Jag ler och tänker.. kära vän, vem gör inte det?!
Själv är jag just denna junikväll lite kär i Stockholm, om inte annat så för att det känns som om jag vore i ett annat land och allt är bara exulsivt och exotiskt. Vilda däremot surade, svettades och längtade efter lågtryck och landsbyggd.
Kvällens självklara Ulf-rader:
Högtryck över stan, gatorna smälter
Asfalten rinner som lavaströmmar ner mot City
Se upp för den där! Den bränns!
Bilarna stannar i utdragna suckar
Allting är vitt vitt vitt
med nånting skrikande vitt i.
(Högtryck)
Mera kossor.. flera kossor
.. och en hund
En bild av självkontroll...
Fick höra att den främsta anledningen till att poliser bär tjänstevapen är för möjligheten att skydda sig mot kossor. Undrar om det gäller alla sorters...?!
Förra årets koinlägg
En bild av självkontroll...
Fick höra att den främsta anledningen till att poliser bär tjänstevapen är för möjligheten att skydda sig mot kossor. Undrar om det gäller alla sorters...?!
Förra årets koinlägg
Sommar på landet
Min näsa har med all önskvärd tydlighet deklarerat att sommaren är här. Har pollen i vartenda flimmerhår och stämmer det att man får gå på bröllop om man nyser tre gånger i rad kommer onekligen hela min bekantskapskrets att skrida till altaret inom kort. Fast det kanske inte gäller vid pollenallergi? Kanske finns det också någon klausul som säger att om man som gräspollenallergiker klipper gräsmattan då får skylla sig själv?
Kossornas återkomst
Så kom dom... de svart-vita polishästarna och allt är som vanligt igen. I år dock med skillnaden att Vilda inte jagat en enda kossa. Hon vill så gärna men vet att hon inte får.. tror minsann att min schäfer börjar bli stor.
Så kom dom... de svart-vita polishästarna och allt är som vanligt igen. I år dock med skillnaden att Vilda inte jagat en enda kossa. Hon vill så gärna men vet att hon inte får.. tror minsann att min schäfer börjar bli stor.
Hade besök av en av mina nära och kära för en tid sedan och tesen "lika barn leka bäst" blev helt plötsligt illustrerad där ute i sommarsolen. Livet är som allra bäst i sådana stunder. En god vän, ett korsord, en flämtande hund som undrar varför matte ligger på gräsmattan och en sol som spottar ut D-vitaminer och så Lundell... alltid Ulf Lundell.
Så packar vi igen...
Då var det dags igen...den stora resväskan står fortfarande bara halvuppackad och samtidigt packas en annan väska i köket. Den här gången går det dock inte på loj rutin eftersom allt ska vattensäkras och plastpåsar till förbannelse går åt till allt från enstaka par strumpor till sovsäck och långkalsonger. En tredagars hajk med jobbet står i almanackan och det ska bli fantastiskt roligt. Vilda ska få äran att följa med och vi får väl bara hoppas att hon inte ska vara orsaken till att kanoterna välter som dominobrickor. Meterologerna har lovat det absolut bästa vädret och i någon av ryggsäckens elvahundra platspåsar finns både solskyddsmedel och salubrin.
En mörk, kurvig 23-åring...
För några år sedan fick min vän och kollega Å hjärtat att stanna på mig. Under vår obligatoriska "runda" på jobbmötet berättar hon att hennes man numera enbart ägnar sig åt en kurvig 22-åring (eller liknande) och eftersom Å och A har ett av de mest lyckade äktenskap jag vet så blev jag både förskräckt och förtvivlad. Det visade sig dock vara en dam på hjul, en mrs Corvette, som var kärleksobjektet och jag kunde andas ut igen.
För några dagar har jag besök av en annan kurvig donna och hennes ägare och även om mitt bilintresse kan te sig något begränsat så är jag rätt förtjust i den här arten. Ljudet, accelerationen, linjerna.. kontrasten till min präktiga kombi blev helt plötsligt enorm..
För några dagar har jag besök av en annan kurvig donna och hennes ägare och även om mitt bilintresse kan te sig något begränsat så är jag rätt förtjust i den här arten. Ljudet, accelerationen, linjerna.. kontrasten till min präktiga kombi blev helt plötsligt enorm..
Min vän från norr är på väg på rockfestival i Blekinge och på sin väg ner genom landet förärades jag med några dagars visit. Det är som alltid något speciellt att få tillbringa tid tillsammans med människor man har en längre historia med, någon som har varit med under större delen av livet, som varit på de platser man berättar om och mött de människor man refererar till. Att mitt hem bara efter 17 timmar hade fått en dunk motorolja på köksbänken, biltidningar på vardagsrumsbordet och en flaska t-röd på brudkistan får jag nog tycka är rätt charmigt ändå... åtminstone för några dagar.
Kvällens sköna 70-talare: Lady in black med Uriah Heep